Antoinette Hetzler, februari 2008
Kvinnor sjukskrivs mer än män. Detta förklaras ofta med den könssegregerade arbetsmarknaden. Antoinette Hetzler visar i sin forskning att så inte är fallet. Snarare handlar det om en process där oönskad arbetskraft sorteras bort. De bortsorterade kvinnorna har dock strategier för att kompensera sin förlust av arbetslivet.
Den som blir långtidssjukskriven idag löper en betydligt större risk att stängas ute från arbetsmarknaden permanent än den som sjukskrevs för tio år sedan. Det visar forskning från Lund.
– Vi ser en negativ trend för kvinnorna. För tio år sedan var 54 procent av de långtidssjukskrivna kvinnor. Idag utgör de drygt 60 procent, säger Antoinette Hetzler, professor i sociologi vid Lunds universitet.
Men det är inte bara fler kvinnor som långtidssjukskrivs. Under det senaste decenniet har det blivit allt vanligare att långtidssjukskrivning leder till förtidspension.
– I början av 1990-talet förtidspensionerades 13 procent av de långtidssjukskrivna. Idag är det 28 procent.
Hetzler konstaterar att det generellt finns en tendens att kvinnor förtidspensioneras i yngre ålder än män. Värst drabbas kvinnor inom arbetaryrken. Hela 35 procent av de långtidssjukskrivna arbetarkvinnorna förtidspensioneras.
Långtidsarbetslösa studeras
Antoinette Hetzler har forskat om sjukskrivningar i Sverige i nästan 30 år. När Försäkringskassan i början av 1990-talet inledde ”Kampen mot ohälsan” för att få ned de höga sjukskrivningstalen drog Hetzlers forskargrupp igång en studie av långtidssjukskrivna skåningar. Gruppen samlade in data om 8 000 kvinnor och män, som varit sjukskrivna i 60 dagar eller mer.
Tre år senare följde man upp studien med enkäter och intervjuer. Forskarna lät nu individerna skatta sin hälsa, ekonomi, arbetssituation, relationen till familj och vänner under olika faser av sjukdomsperioden.
Studien upprepades sedan i början av 2000-talet, med en ny grupp långtidssjukskrivna skåningar.
Sjukskrivningarna blir längre
Jämförelser mellan de båda studierna visar att det skett stora förändringar under de tio åren.
– Långtidssjukskrivningarna har blivit markant längre. I den första studien var den genomsnittliga sjukskrivningstiden 198 dagar. I början av 2000-talet var genomsnittet 378 dagar.
Hetzler och hennes kollegor såg också att färre återvände till arbetet efter sjukskrivningen, detta trots att det rådde stor arbetslöshet vid tiden för den första studien.
– Rehabiliteringen som ska hjälpa den sjukskrivna tillbaka till arbetslivet fungerar inte, konstaterar hon.
Inte nog med att de som fick rehabilitering var sjukskrivna längre än dem som inte fick motsvarande insatser, de återgick dessutom i mindre utsträckning till arbetslivet.
Också läkarna har spelat en viktig roll för utvecklingen. Hetzlers forskning visar att läkarna under 1990-talet ökat sjukskrivningstiderna för identiska åkommor. Det betyder till exempel att en fotledsfraktur som i början av 1990-talet ledde till i genomsnitt 108 dagars sjukskrivning, tio år senare resulterar i 240 dagar. Motsvarande sjukskrivningstid för depression har ökat med 200 dagar.
Detta är anmärkningsvärt då man skulle förvänta sig att forskningen gått framåt och behandlingsmetoderna blivit mer framgångsrika.
– Läkarna använder sjukskrivning som behandlingsmetod istället för att bota den sjuka, menar Hetzler.
Kvinnor sorteras bort
Vem är det då läkarna sjukskriver?
– Långtidssjukskrivning drabbar framförallt de svaga grupperna på arbetsmarknaden, de som har låg utbildning och okvalificerat arbete. Men också kvinnor, konstaterar Hetzler.
Under 1990-talet har längden på kvinnornas sjukskrivning mer än fördubblats. Kvinnor återgår mer sällan än män till arbetet efter en långtidssjukskrivning, och de kvinnor som kommer tillbaka sjukskrivs på nytt i större utsträckning än män.
– Jag ser det här som diskriminering. Kvinnor sorteras helt enkelt bort från arbetsmarknaden, hävdar Hetzler.
Påståendet är inte gripet ur luften. Att kvinnor sjukskrivs oftare än män förklaras ofta med en segregerad arbetsmarknad.
Men det håller inte. Hetzlers forskning visar tydligt att kvinnor är överrepresenterade när det gäller långtidssjukskrivningar i alla yrken. Det spelar ingen roll vad en kvinna arbetar med, hon kommer att bli långtidssjukskriven i större utsträckning än sina manliga kollegor i vilket fall som helst.
– Långtidssjukskrivningarna har under de senaste tio åren kommit att användas som ett instrument att sortera bort den arbetskraft man inte vill ha. Bland dessa finns kvinnorna som inte längre stämmer in på bilden av en bra arbetstagare.
Framgångsrika kvinnliga strategier
Vilket liv har då de som sorterats bort? De flesta föreställer sig antagligen att den som ofrivilligt utesluts från arbetsmarknaden, genom till exempel förtidspension, marginaliseras. Men så är det inte.
När Hetzler och hennes kollegor, tre respektive två år efter studierna, gick ut med enkäter till deltagarna visade det sig att de som blivit förtidspensionerade hade det förhållandevis bra. I synnerhet gällde detta kvinnorna.
– Kvinnorna förbereder sig på att lämna arbetsmarknaden när de märker att det börjar dra ihop sig. De ser över sin ekonomi, stärker sina familjeband och bygger upp nätverk av vänner och bekanta, berättar Hetzler.
Dessa relationer kompenserar vid förtidspension för det förlorade arbetslivet. Kvinnan får helt enkelt annat att göra och kan på så vis balansera sitt liv. Mönstret har varit tydligt för kvinnor under en längre tid. Det är dock först på 2000-talet som även männen har börjat anamma kvinnornas strategi.
Även om könen närmat sig varandra när det gäller strategier för att inte marginaliseras så råder det fortfarande skillnader när det gäller synen på ekonomi. Kvinnor som förtidspensionerats skattade i undersökningen sin ekonomi som god, vilket kan tyckas motsägelsefullt. Ersättningen kan knappast påstås vara hög.
– En förklaring skulle kunna vara att den tuffare arbetsmarknaden under 1990-talet tvingat människor, i synnerhet kvinnor, att leva med osäkerhet. Att få en förtidspension, även om den är liten, känns tryggt. Man vet hur mycket pengar man kommer att ha och anpassar sig efter det, menar Hetzler.
Attitydförändring
Intressant är även att forskarna funnit att attityden till arbete förändrats.
– På 1990-talet handlade arbetet för många om spännande arbetsuppgifter och utveckling. Idag värderar såväl kvinnor som män relationerna till sina arbetskollegor högre än själva arbetsuppgifterna.
Det har också blivit allt vanligare att kvinnor inkluderar sina arbetskamrater i sitt privatliv och börjar umgås på fritiden.
– Detta skulle kunna vara en skyddsstrategi, menar Hetzler.
Genom att knyta arbetskollegorna, som betyder mycket, till sig blir arbetsplatsen inte lika viktig. I en osäker värld kan detta vara ett klokt beslut.
Text: Charlotte Löndahl Bechmann
